Nu när Norrehus, som ett otroligt glädjande mirakel återuppstår -

både som restaurang och spelställe, så kan det vara passande att berätta historien om Norrehusspelningarna-Vol.1. Jag dök ner i Skivfabrikens arkiv och såg att det fanns en hel del material kring spelningarna som jag sparat. Jag arrangerade dessa mellan 1987 och 1992. På den här sidan kommer jag att dela minnen med er som var där.

Det var mestadels roligt, svettig, vilt dansande och inte minst blev det många minnesvärda musikkvällar. Det vore kul om denna sida kunde hållas levande och kompletteras av er som gick och såg spelningarna eller spelade på Norrehus under dessa år. Har ni minnen, bilder eller annat kul som ni vill dela med er med kring spelningarna så ta gärna kontakt med mig, så kan jag kanske lägga upp det här på sidan. Mejla skivfabriken@swipnet.se eller slå en signal på 070-464 19 47, så kan vi kolla på det.

Jag hoppas att historien om Norrehusspelningarna Vol 2, som nu börjar den 15 maj, kommer att ge Klippan det spelställe och den mötesplats som byn så väl behöver. Anna-Karin och Lars gör en heroisk satsning och jag hoppas att alla Klippanbor, och alla andra för den delen stöttar detta helhjärtat och går dit och har lika förbannat roligt som vi hade där en gång. Jag vet att jag kommer att göra det (även om jag rent praktiskt sett numera inte är Klippanbo).

Per-Olof Jakobsson


Skivfabrikens "gubbar" är tecknade av Cecilia Sönne

Följ med på resan, berättelsen om
spelningarna på Norrehus

Vol 1 - uppgång och fall …

 
 
       

Jag och Pappa Arne lär min lillebror Henrik cykla på gårdsplanen till det nyinköpta Mejeriet.

Disponentbostaden låg i hörnet till höger med balkong som hade utsikt över Norrehus och läderfabriken.

Ovanför balkongen fanns en vindsvåning där jag och min bror hade var sitt rum.
Notera den vita Opel Admiralen
.

Egentligen började mitt förhållande ...

... till Norrehus redan 1972 när min far köpte mejeriet i Klippan.

Det hade precis som så många andra småmejerier köpts upp av en mycket större konkurrent och raskt lagts ned för att man skulle kunna göra vinster på stordrift.

Min far hade en idé om att göra ett företagshotell av mejeriet vilket han också gjorde. Snart fylldes lokalerna av småindustrier, biltvättar, däckmarknader och lager, verksamheter som skiftade under åren som min far ägde det.

I mejeriet fanns också en disponentbostad dit vår familj flyttande och ett stort kontor där min far inrättade sig med sina övriga verksamheter.

       

Från mitt sovrumsfönster hade jag då utsikt över den gamla ståtliga villan där direktören för läderfabriken en gång bott.

Norrehus stod då tomt och jag tror att den under en period användes som något slags vandrarhem. Vill också minnas att Klippans Schackklubb under en period hade en klubblokal i en av ovanvåningarna.

Plötsligt någon gång i mitten på 70-talet fick Norrehus liv, det börjades att renvoveras målas och fixas till. Vi fick reda på ett en som hette Kirris skulle öppna en restaurang. Kirris mat var god och vi åt ibland lunch där och senare byggdes Pizzeriadelen till och man brukade hämta pizza.


Jag och Pappa Arne lagar taket på Mejeriet, i bakgrunden syns Bryggeriet.

Utsikt över Norrehus från "Disponentbostaden" som vi bodde i på mejeriet.

När man senare fick åldern inne, så att man kunde besöka puben och ta en öl, så brukade jag göra det ibland på helgerna.

Någon gång på 80-talet sålde Kirri restaurangen till Racki som fortsatte driva restaurangen i Kirris anda med bra mat till humana priser.

       

Norrehus -
An offer you can´t refuse

Jag och min gode vän Sven Tall arrangerade under några år parkfesten i Klippan. Racki som ägde Norrehus fick reda på detta och han tog kontakt med mig. Han frågade mig om jag ville anordna spelningar på hans restaurang. Racki hade problemet att han drog in ganska bra på matgästerna men efter åtta på helgerna, när de flesta ätit var det ofta ganska tomt på restaurangen. Han ville ha något som drog dit folk och han ville också utveckla rörelsen så att det kunde vara mer än bara en vanlig restaurang tanken var att det i större grad också skulle vara en mötesplats för Klippanborna.

   

Jag var inte sen att nappa på erbjudandet. I Klippan fanns då ett blomstrande musikliv med många band som spelade. Men förutom parkfesten som arrangerades en gång om året så fanns det få ställen som Klippanbanden eller band utifrån för den delen kunde spela. Nöjeslivet i Klippan i början och mitten på 80-talet var milt sagt magert. Ville man se rockmusik var det ännu tunnare.

Ville man gå ut på helgen fanns Norrehus och Monte-Rosa. Två Pizzerior. Som Kommissarie Roy sjöng om i låten Pizzanödig, så spelade ibland Paganini klarinett på Norrehus men i övrigt så hände det inget där. Spelningar hade arrangerats ibland på Folkets Hus B-sal. Dessa hade blandad framgång, när Kommissarie Roy och en del andra Klippanband spelade då var det hyfsat med folk. Men Wilmer X spelade där en söndag och då hade man tre betalande. Kombinationen av fel dag och ingen möjlighet att servera alkohol var i det här fallet inte bra. Ibland var det spelningar på Regnbågen i samband med att det var sk skoldisco där men dessa arrangemang vill jag minnas att det var ganska långt emellan.

Att kunna göra Norrehus till ett bra spelställe visste jag skulle bli en tuff utmaning men jag ville försöka.

Meningen var att ge en scen till Klippanbanden och samtidigt få dit band utifrån. Min tanke var också att ta dit band som helst spelade eget material band, dvs inte göra som andra pubar och restauranger gjorde när dom satsade på "levande musik", engagera menlösa coverband som stod och harvade Creedencelåtar och "Sweet home Alabama". Jag trodde starkt på att det skulle dra folk om man vågade ta dit band som hade egen stil som kanske började bli lite kända och som folk var beredda att köra några mil för att se.

Själv åkte jag och några kompisar ofta och såg band i kringliggande kommuner eller i Helsingborg, Malmö och Lund.


Parkfestgeneralerna marknadsför evenemanget, bild från NST.

 

Skulle Norrehus som spelställe lyckas så gällde inte bara att få dit Klippanborna, man var också tvungen att kunna dra folk utifrån. Jag visste därför också att marknadsföringen av spelningarna skulle bli viktig. Vi jobbade mycket på det jag och Sven när vi arrangerade parkfesten. Vi såg att det gav resultat när vi arbetade med att göra affischer, flyers, skrev ihop pressmaterial och tog kontakt med tidningar. Det drog naturligtvis mer folk. Själv hade jag sett avskräckande exempel med spelningar i Klippan som var dåligt eller inte alls gjorda reklam för och som konsekvens att det kom lite folk till.

Det gällde helt enkelt att folk visste om när det var spelningar. I en tid utan Facebook och andra sociala medier så var det viktigt att utnyttja alla kanaler man kunde komma på och att arbeta så professionellt man kunde för att få ut budskapet att det var en spelning på gång. Det var en av mina uppgifter som arrangör att se till att detta sköttes. En annan sak som jagvisste var viktig var att bygga upp ett gott rykte för stället. Dels bland musiker. Det gällde att vara generös med mat och att hjälpa till med att lösa praktiska problem och allmänt ställa upp så att allting flöt för alla inbladande. Fick man ett gott rykte bland banden så kunde man lättre förhandla om gigen.

 
   

Legendary Lovers -

Kings of the world

En av dom första konserterna som arrangerades på Norrehus 1987 var med Legendary Lovers. Bandet hade släppt sin debutsingle "King of the world" året innan, en låt som fortfarande är snorbra och hade en ny LP på gång. Pressen skrev och det kom folk. Bandet skulle göra flera lyckade framträdanden på Norrehus under åren som jag arrangerade spelnigarna. Bilderna nedan är från en av dom sista spelningarna som arrangerades på Norrehus. Legendary Lovers är ett av dom mest meriterade klippanbanden. Dom gjorde tre skivor, bara det ovanligt mycket för ett klippanband och dom lyckades med konstycket att ge ut dessa på alla tre klippanbolagen, Svenska PoP fabriken, La Ment Records och Skivfabriken. Det känns ytterst passade att dom spelar på Norrehusspelningarna Vol.2-s premiärhelg

En av dom första konserterna som arrangerades på Norrehus 1987 var med Legendary Lovers

 

 

 
     
   
Hidden Charms -
Malmöpågar med karriär på gång
 

Efter några spelningar med lokala band på våren 87 som hade gått bra så började jag snegla på att ta in band även utanför "Byn".

Ett av dom första banden utifrån som spelade var Malmöbandet Hidden Charms. Bandet frontman, gitarist och sångare Per Hägred var nöjesjousnalist och skriver än idag för Kvällsposten.

Dom hade gett ut en mycket bra mini-LP på Box Records. Ett kortlivat skivbolag som Lennart Persson, innehavare av Musik & Konst i Malmo en av Sveriges bästa skivaffärer samt så småningom ikonisk musikskribent, bildat tillsammans med Bo Sandell, en riskkapitalist som ägde investmentbolaget Skrinet.

Mini LP-n hade lett till uppmärksamhet i utlandet och bandet hade fått kontrakt med ett spanskt skivbolag och nyligen släppt sin andra platta "History".

Det pratades om bredare utlandslansering och bandet hade spelat in en musikvideo. Det kändes roligt att få detta band till Klippan och Norrehus.

 

     

Holst & Björk -

Den förlorade sonens återkomst

 

Tomas Holst hade lämnat Klippan och börjat spela med Wilmer X. Där hade han träffat deras nya basist Stefan Björk. Tillsammans bildade dom en hobbyorkester där dom spelade egna låtar och väl valda covers på akustiska gitarrer.

Det blev en trevlig akustisk helkväll på Norrehus när dom spelade.


Synd att det aldrig kom ut någon platta med dom som det skrivs om i artikeln nedan.

 

 

Roger Sjunner och hans Friends Inside - förband till Holst & Björk.

Tobbe Andersson och Martin Ekelund då som nu, två av Klippanrockens mest rutinerade musiker.

 

 

Bandets stiliga kavajer och slipsar åkte snabbt av och dom spelade så svetten ångade.

Amazonas -
Stranded in The Jungle

Amazonas var en var från början instrumentalcombo med medlemmar ifrån olika helsinborgsband. Anders Jönsson från Klippan hade kontrakterat dom till sitt skivbolag La Ment records och fixat en licensdeal med ett av världens största skivbolag Warner music som distribuerade deras skivor, bara en sån sak var rätt imponerande då liksom nu. Dom var alla bra musiker och deras Shadows- och Spotniksinspirerade musik blandades med toner av Ennio Morricones soundtrack till spagettiwesterns. Man kan beskriva det som en mycket unik grundidé för svenska band. Live fungerade det jättebra både visuellt och musikaliskt.

Spelningen på Norrehus var stundtals magisk. En av motorerna i bandet, Pelle Ossler, blev senare med i Wilmer X, spelar numera med Thåström och har på senare år gett ut ett par soloplattor som jag tycker är bland det bästa som släppts på svenska på senare år.

Lyssna gärna på "Stas" och "Ett brus" finns under Ossler hos din skivhandlare eller på Spotify. Kanske något för Norrehus Vol 2 att boka in?

Ole Herman Finnholt showed 'em what a band would sound like, with a swingin' little guitar man.

Publik ända upp till taket. Räckte golvet inte till så fylldes stället på höjden!

 

 

Bäst att slipa in dom snitsiga dansstegen innan bandet börjar

Dom snygga pojkarna i Amazonas drog naturligtvis kvinnlig publik på första parkett.

 

 

När banden som jag bokade till Norrehus inte hade egna affischer så bad jag Sven Tall att hjälpa mig att göra egna till dom. Sven var duktig grafiker och vid den här tiden, innan datorernas bildbehandlingsprogram, var det till stor del klippa och klistra för att få fram ett fysiskt orginal som gällde. Det var ett grundläggande hantverk som Sven var duktig på.

Han skakade ofta på huvudet när jag kom med idéer till affischerna men på något sätt så fick Sven alltid ihop det. Vi utvecklade också en logga som jag tycker blev bra med tiden. Inspiration hämtades bland annat från gamla stumfilmer och från bilder som jag hittade i skivboxar som samlade skivbolaget Sun i Memphis olika artister och en del seriemagasin.

 

 

Sven gjorde denna första logga efter förslag från mig.
Varken han eller jag var riktigt nöjda med den. Sven fick fria händer att moderera den. Efter några spelningar så hade han gjort den slutgiltiga loggan som blev så här:

 

 

Jag tycker att Svens slutresultat blev fantastiskt bra.

 

 

 

 

Även lokala kändisar frekventerade Norrehus. Dessa två fröjdar sig inför en spelning med Dr Yogami från Ängelholm

 

 
       

Nomads -
Showdown in Klippan…

Efterhand som vi plockade in band utifrån Klippan så spred sig ryktet om at vi hade spelningar på Norrehus. Spelningarna gick bra och jag hörde att banden gillade att spela på stället. Det gjorde att jag började få förfrågningar från olika bokningsbolag som jag kunde bygga upp kontakter med. Det var så jag fick The Nomads till Norrehus. Nomads hade fått några spelningar i Malmö, Lund och Helsingborg men behövde ha något på lördagen som var obokad. Deras bokningsbolag ringde upp mig och hörde om jag kunde tänka mig att ha dom på Norrehus. Jag förklarade att stället var litet, att vi max kunde ta in 120 pers och därmed kunde betala begränsat. Men bandet var införstådda med detta, dom tyckte det kunde vara kul att spela i Klippan så dom gick ner i gage vilket gjorde att jag kunde boka spelningen.

Nomads var då ett av Sveriges mest kända band utomlands dom hade get ut två mini LP och en fullängdare som hade blivit hyllade av kritiker. Dom hade byggt upp ett grundmurat rykte som ett vasst liveband genom turnéer i Sverige och inte minst i övriga Europa där dom byggt upp en stor fanbase. Dom hade fått stor respekt hos många kända rockmusiker inte minst i USA, som offentligt uttryckte att dom gillade The Nomads mycket och såg dom som förnyare av garagerocken.

Konserten blev naturligtvis snabbt utsåld. Det blev nog den svettigaste kvällen någonsin på Norrehus. Det var folk överallt och i konsertrummet stod folk bokstavligen ovanpå varandra. Det var folk ända upp till taket. Jag och en kompis fick ställa oss framför bandet och hålla bort folkmassan så att bandet över huvud taget skulle kunna spela. Det var enda gången som det hände på Norrehus. Som tur var så fattade folk så vi kunde stå med armarna utsträckta och markera "hit men inte längre". Hade det verkligen tryckt på hade Nomads fått avbryta för då hade folk stått eller trillat rakt in i instrumenten. Men det hela resulterade i att de flesta stod och dansade, hoppade upp och ner på stället. Det var så packat med folk så man kunde inte röra sig.

Jag blev ganska rädd för en sekund mitt i spelningen, när jag tittade ned på golvet, stående med händerna utsträckta, såg och kände jag att hela golvet gungade och det inte lite. Helvete tänkte jag nu ryker vi ner i källaren, om det finns nån. Men golvet höll och Nomads körde över Klippan med sin garagerock. Vi som var där kommer ihåg det än idag. Det visade sig att det var verkligen blev "The greatest act Klippan ever seen".

 

Nomads -88

Flyer som gjordes inför Nomads spelning. Sven hittade en singel som Nomads gjort, klippte och klistrade och fick verkligen ihop en iögonfallande flyer.

 

 
 
       

Samarbetet med Racki och senare krögare,

fram till dess att Nikos tog över (mer om det nedan) fungerade utan problem. Det var som sagt var Racki som frågade mig om jag ville fixa spelningar. Det var rätt förutsättningslöst. Vi skrev inget kontrakt eller så. Dealen var enkel, Raki ställde upp med mat och en back öl till bandet, jag behöll inträdet för att betala band och omkostnader. Jag förklarade för Racki att när man arrangerade spelningar så fick man räkna med att av tio spelningar så går ett par med förlust, några går jämt upp och kanske tjänar man pengar på tre. Men dom kan man å andra sidan också tjäna ganska bra på. Jag förklarade också för Racki att ställets ryckte var viktigt. Det sprids snabbt i musiker kretsar hur man blir behandlade. Om vi tog väl hand om banden på stället så skulle det bli lättare att boka attraktiva band.

   
 

Vi lyckades bygga ett bra rykte för Norrehus. Banden som spelade uppskattade också publiken och stämningen, fick jag reda på, och vi lyckades genom åren etablera ett gott rykte för Norrehus som spelställe . Jag hade en bandkassa för spelningar, när jag hade tillräkligt med pengar satsade jag på större band, målet var att driva spelningarna självfinansierande och det lyckades jag med.

Men det blev mycket jobb. Boka band, göra affisher och reklammaterial. Sätta upp affischer. Förutom i Klippan så åkte jag runt till, Östra-Ljungby, Stidsvig, Åstorp, Perstorp, Ljungbyhed ja alla småorter inom rimligt avstånd, det blev många kvällar som gick åt till det. Var det större band så skickade jag ut affischer till skivaffärer (det fanns en hel del sådan då, nån som minns?) och musikaffärer i hela Nordvästskåne.

Rent fysiskt var det att bära ljudanläggning och instrument på speldagen sen bära bort dom efter spelningen. Möta upp och ta emot banden och se till att dom kände sig välkomna och ordna sovplatser om dom ville ligga över. Det var tusen och en detaljer att hålla i. En viktigt förutsättning för att det fungerade var att också jag generöst nog fick hyra Pop fabrikens ljudanläggning för en billig peng. Det räddade ekonomin för många spelningar.

 

Norrehus Ready to Rock!

Det var också så att jag sållade banden.

Jag ville ha en bra kvalité på dom som uppträde. Hellre väntade jag och gjorde uppehåll än tog dit band som jag inte tyckte höll måttet. Jag visste att en dålig spelning kunde göra skada för ryktet så jag lät hellre bli om jag inte trodde det skulle bli bra. Det var god stämning på Norrehus. Racki portade det värsta buset. Hyrde in vettiga vakter som höll ordning utan att vara "stöddiga". Jag tror inte vi hade ett enda slagsmål eller bråk på alla spelningar jag arrangerade där.

Själva uppträdena på Norrehus kunde ibland bli rent elektriska och publiken rätt så extatisk. Närheten till bandet, dom spelade ibland bokstavligen centrimetrar ifrån publiken. Den intima spellokalen och folk som var ute för att ha kul och inte var rädda för att dansa var några av de saker som bidrog till att göra spelningarna på Norrehus speciella. Vi lyckade också med strategin att dra folk utifrån byn.

Blandningen bidrog säkert till att det blev roligare på Norrehus, det var inte samma folk och samma "trad" på en spelning som det var en vanlig kväll.

 

Förutsättningarna att ha Norrehus som spelställe var långt ifrån idealiska. Det var inte mycket bättre än att spela i någons vardagsrum.

I rummet där banden spelade fick man plats med instrumenten och lite publik men det blev trångt om man skulle se något. När vi hade lite mer attraktiva namn flyttade vi bort borden som stod i bardelen för att det skulle bli bättre plats. Det var egentligen allt man kunde göra för att folk skulle se och höra bättre. Men närheten till banden och trängseln gjorde att spelningarna blev intima och kontakten mellan band och publik var omedelbar.

Det var opretentiöst och när det var som bäst var det fantastiskt kul.

Även folk från Helsingborg kom på spelningarna på Norrehus.
Detta par sitter troligtvis och spånar på att öppna ett fik

 

Ibland gällde det att hålla plats framför scenen långt innan bandet började att spela för att kunna se och höra bra. Var du inte lång så kunde det vara svårt att se . Höra var egentligen aldrig något problem på Norrehus det spelades det alltid högt!

 

 

Six Packs -
Punk goes PoP

Helsingborgsbandet Six Packs bestod bland annat av sångaren, gitaristen och låtskriven Henrik Jönsson, han hade haft dom legendariska skivaffärerna Dead End Records och senare Skivcity i Helsingborg.

Six Packs hette från början Johnny Booze and his Six Packs men kortade förnuftigt nog namnet. Dom spelade gungig 60-tals pop med engelska band som Kinks som förebilder. Henrik Jönsson som senare bildade Rumble Bees ett band som gav ut sin enda platta på Skivfabriken skivbolag.

 

 

 

 

 

 

 

 

Southern Kings -

Klippanrockens nya stjärnor

Den lovande nya Klippangruppen som spelar "Vildsint Countryrock i bästa Klippananda", som det skrivs om i artikeln var, Southern Kings. Dom tog sina första stapplande steg som band på Norrehus. Redan då var dom det perfekta barbandet som hade en underbar förmåga att få vilken tjockskallad publik som helst att bli i extas efter ett par låtar, ingen satt still när Southern Kings drog igång. Trots att dom numera blivit gubbar så har dom fortfarande förmågan att göra vilken rockpublik som helst salig med Eh…vildsint Countryrock.

 

Tidig upplaga av Southern Kings.

Som intressant kuriosa kan nämnas att i den ännu tidigare upplagan av Southern Kings som spelade
på Norrehus var Hasse Pettersson gitarrist.

Glöm aldrig det.

 

 

 

Cerb Crawlers - Party ON!
Welcome to the 90-s

Nyårsafton 89-90 blev en kanonkväll. Det var lite speciellt eftersom det var tiotalsskifte och för att vi gick in i 1900-talets sista årtionde. Vi fick idén att kombinera mat och musik och att göra detta till en hel festkväll.

Jag hade problem med att boka band till nyårsafton. De flesta banden som jag frågade ville inte spela nyårsafton utan ville festa med vänner och flickvänner i stället, så det blev ett detektivarbete att hitta lämpligt band. Några hörde i och för sig av sig när dom hörde att jag var på jakt efter band till aftonen men dom höll inte måttet, jag ville ha rätt band eller så struntade jag i det helt.

I Helsingborg fanns ett relativt nybildat band som kallade sig Cerb Crawlers. Jag hade sett dom spela och blivit mycket imponerad av vad jag såg. Förutom att dom var tighta och bra som musiker så hade dom ett fantastisk ös på scen. Dom hade en helt hejdlös sångare, Joachim Leksell. Han gav allt på scenen och musiken dom spelade var perfekt PARTYmusik. Jag tog kontakt med bandet och efter diverse övertalande och efter att jag blivit tvungen att ge dom ett rejält gage som tömde bandkassan så kunde jag boka dom. Men det visade sig att jag hade satsat rätt.

Cerb Crawlers och Joachim Leksell levererade en vild scenshow. De hade med sig ett par tjejer utklädda till cheerleaders, kompletta med pom poms och kort kort. Dom körade, dansade och viftade med sina pom poms och det blev genast hög stämning. Dom organiserade långdans och snart var hela publiken involverad och det dansades genom alla rummen. Den kvällen blev hela Norrehus en enda gungande nyårsfest.

       

Inträde 20 spänn!

Att ta inträdet var en uppgift jag hade som konsertarrangör. Jag började i regel att ta inträde vid åtta tiden. Det blev nån timme att fördriva i väntan på att folk skulle dyka upp.

Vid 21.30 började folk att droppa in och banden började i regel att spela mellan tio och elva.Vi tog i regel betalt fram till bandet hade börjat sitt andra set runt halv tolv.

Enklast var det dom kvällarna vi hade sålt fullt via förköp, då var det bara att riva biljetterna och hälsa folk välkomna. Det underlättade.

Ibland kunde vi också relativt tidigt stänga dörren eftersom det blev fullsatt via biljettförsäljningen på dörren.

       

Jobbigast med att ta inträdet var, förutom att det var tidskrävande de överförfriskade individer som det alltid fanns några av på varje spelning.

Idealet var besökaren som sa hej, snällt la upp sin tjuga, fick stämpel och sedan styrde kosan mot baren. Men tyvärr var inte alla idealbesökare. Dessa typer var uteslutande män, dom kom oftast ensamma utan sällskap och dom hade fått minst tre kaffegögar för mycket reda innan dom gick ut. Dom kunde grovt delas in i tre kategorier:

1) Tradaren
Tradaren inledde oftast med att påpeka att han hade alla skivorna med bandet som skulle spela. Sedan gick han i regel in på hur många skivor han hade över huvud taget. Sen skulle alla andra spelningar han varit på helst avhandlas.

Detta gärna medan kön växte och allt fler bakom honom kunde höra utläggningarna och blev allt mer irriterade för att han stoppade upp kön. Det var inte lätt att bli av med tradaren han skulle liksom övertyga mig och alla andra som råkade höra om hur speciellt det var att just han dök upp på spelningen och hur viktigt det var att alla visste hur kvalificerad just han var inom musikvärlden.


Undrar om Flamman dyker upp ikväll…

 

2) Den upprörde
Den upprörde travade i regel rätt in förbi mig där jag satt och tog inträde och låtsades att han inte såg mig. Det var naturligtvis så att personen i fråga oftast mycket väl visste att det var spelning, och mycket väl visste att det kosta 20 kr, det var bara det att personen i fråga ville skita i och betala inträdet. Jag fick då gå ikapp personen ställa mig framför denne och då utspelade sig följande konversation som regel:

- Du det är inträde i kväll det kostar 20 kronor
- Inträde??? Vafffor de?
- Det är band som spelar.
- Men jag ska inte glo på nåt jävla band jag ska bara dricka en öl.
- Det kvittar du måste betala ändå
- Är du inte klok, är du helt dum i huvet 20 spänn för och dricka en öl. Det är inte sant.
- Jo det är sant du betalar för bandet.
- E du helt körd, fattar du ingenting…osv…osv…

Den upprörde betalde i regel sitt inträde under högljudda protester efter att vakt eller ägare tillkallats och fått honom att förstå att den hutlösa summan faktiskt skulle betalas.

3) Den som är på gästlistan

I en liten by som Klippan känner alla alla. När Klippanbanden spelade var det därför populärt att försöka slippa betala genom att säga att man var på gästlistan. Tror inte att någon i banden hade så många bästa kompisar som dom kvällarna som när dom spelade på Norrehus.

När Kommissarie Roy spelade så tog bandet gemensamt beslut om att inte ha någon gästlista. Dom tyckte att det kändes för krångligt att sortera bland sina kompisar och sedan kanske bli tvungna att förklara varför den ene kom in men inte den andre.

Det blev därför lite roligt för min del att höra förklaringen från dom som försökte ta sig in med gästlistetricket den kvällen. Hur kunde dom stå på en lista som inte fanns?

Ibland hjälpte välmenande individer till att ta inträdet. Här tränas den berömda "Tvärbyfilen".
Den var användbar eftersom vissa personer behövdes "Bjöckas" innan dom gick in efter betalt inträde

Efter det mödosamma arbetet med att ta inträde var det avslappnande
att ta en öl med tjejerna utanför köket.

Jalle Olsson en gång spelade han trummor med Wilmer X. Som energisk frontman i Buckaroos hanterade han gitarren lika bra som trumstockarna.

Blås ...

Buckaroos -
Music made in the USA

Ta a en nypa Rockabilly, en stor skopa Tex-Mex och en del Rock 'n Roll á la Sun studion så får man Buckaroos.

Dom bildades av Jalle Olsson som varit trummis i Wilmer X. Det var då ett ganska unikt band på så sätt att den var få band i Sverige som gjorde musik i den här traditionen. Precis som Hidden Charms hade dom gett ut sin debut platta på Malmöbolaget Box Records. Fram för allt var, och är, Buckaroos ett liveband. Det svänger grymt om dom och det är omöjligt att sitta still när dom drar igång. Det var definitivt det band som hade flest musiker på "scen" på Norrehus. Hur det gick till att dom fick plats och att det faktiskt fungerade har jag inte en aning om.

Men det blev en grym spelning trots trängseln..

 

... piano och bongotrummor.

 

Så här trångt hade det aldrig förr varit på Norrehus "scen".

 

 

Kommissarie Roy - Bättre än Wilmer X

Pressrelease som togs fram inför Kommisarie Roy-spelningen. Glädjande nog så resulterade det i ett par artiklar om spelningen.

 

Bland det roligaste och mest lyckade som jag gjorde på Norrehus var återföreningen av Kommissarie Roy. Kommissarie Roy bildades 1980 och deras "Karriär" varade bara i tre år. På dom åren hann man med att göra en LP och bandet medverkade med två låtar på Svenska POP fabrikens samlingsplatta "En flugskit i kosmos". Enda självbetitlade plattan släpptes 1981 och på den beskrev Thomas Holst texter ungdomarnas verklighet i en småhåla som Klippan.

Precis som Torssons texter fanns där en naiv charm och träffsäkra betraktelser. Musikaliskt var det ett jädra drag i en skramligt skitig produktion. Man lånade också skamlöst av allt från Bo Diddley, Johhny Thunders och Eddie Meduza. Skivan fick en hel del uppmärksamhet när den släppes och live var Kommissarie Roy en upplevelse. Sju år efter splittringen av bandet hade ryktet om bandet spridits och det hade blivit en kult kring Kommissarie Roy. Intresset blev inte mindra av att Tomas Holst hade blivit medlem av Wilmer X och att Kiddie spelade i Sinners, två av dom största svenska banden vid den här tiden.

Det hela började egentigen med en hög bestående av tomma omslag av Kom Roys LP som låg på en hylla i Svenska Pop fabrikens kontor. Jag frågade Sven Tall varför dom låg där. Han förklarade att det fanns ett par hundra tomma omslag i lådor. Det var tydligen så att man inte hade tryckt skivor till alla omslag. Upplagan av Kom Roys platta var sedan länge slutsåld och jag fick ofta förfrågningar från kunder i skivaffären som ville köpa skivan. Jag tänkte därför att det vore en bra idé att trycka upp dom. Jag frågade PoP fabriken om jag fick köpa omslagen och trycka upp skivan det gick dom med på.

Jag hade någonstans hört att det skulle finnas outgivna låtar med Kommissarie Roy så jag frågade Thomas Holst om det var så. Han kom fram till att det fanns en låt "Du ljuger för mig" som hade spelats in för Kom Roys andra LP som påbörjats men aldrig slutförts. Jag fick lyssna på den och jag tyckte att det var en kanonlåt och att det var synd att den inte fanns utgiven. Thomas ville lägga ny sång på den och vässa gitarrerna så tid bokades i PoP fabrikens studio och låten gjordes klar med Micke Gustavsson som "remixare".

När vi arbetade med att trycka upp plattorna och färdigställa singeln så slog det oss att det var tio år sedan Kom Roy släppte sin första och enda platta. Jag kom med förslaget att vi skulle göra en jubileumsspelning på Norrehus. Det var inte helt lätt att få alla gamla medlemmarna i bandet att nappa på idén men efter lite tjat så hade jag fått alla med på tåget. Vi trodde att det skulle dra folk så vi bestämde att köra både fredagen och lördagen, något som vi aldrig testat förr på Norrehus. Det visade sig vara rätt tänk för biljetterna till bägge spelningarna gick åt och Kommissarie Roys återkomst sju år efter splittringen blev milt sagt triumfatorisk.

 

 

Kommisarie Roy repar inför jubileumsspelningen.

Spelar tillsammans första gången 
på sju år!

Ljud och ljus ställs in. Per Jansson, var ovärderlig hjälp med allehanda roddande inför spelningen.

 

 

Du lille Klippanpåg, har du allri vad ude förr?

 

 

Kan jag sänka Nemeths gitarr mer?

Micke G och Per J tar en välförtjänst öl efter det att ljudanläggning
kommit på plats och ljudet blivit inställt.

 

 

 

 

Det var packat med folk framför scenen och inte lätt att fotografera. dessutom dansades det ganska vilt till Kom Roy's låtar, så det var svårt att nå mycket närmare än så här med kameran.

En pressfotograf kom dock närmare och tog denna bilden. stilstudie av Tomas och det är gott att se hur Matta och Kiddie myser, det syns att dom gillar det.

   

 

 

Här finns några låtar från Kommissarie Roys legendariska spelning på Norrehus 1991. Klicka på bilden för att se spelningen.

 

 

Festligt, folkligt, fullsatt. Det var fest i dagarna två när Kom Roy spelade.
Självklart åkte smokingen på. Det blev inte så mycket jobb i inträdet.
Biljetterna var slutsålda sen länge, därför kunde jag umgås med publiken innan spelningarna.

 

Pushtwangers -
"the missing link between Beach Boys and Sex Pistols…"

Pushtwangers var också ett band som milt sagt var på gång när dom spelade på Norrehus. Dom hade gjort ett par lysande skivor som fått stort beröm av både svenska och utländska kritiker, speciellt Måns Ivarsson på Expressen öste lovord över bandet. De började få utlandsspelningar och spelade bl a i både Tyskland, Schweiz och Spanien. Och Australien! Dit man begav sig, på en längre turné 1987. Australiens rockscen var vid denna tid hetare än någonsin så det var ett rutinerat band som öste loss på Norrehus scen. Jag tror ingen som var där glömmer karismatiske sångaren Anders "Nome" Norman som verkligen var i sitt esse den kvällen.


Perfect heart, Nome i Pushtwangers
     


Micke och Micke
Herrström, sångaren, blev en av Sveriges få demonproducenter,
Gustavsson, gitarristen, blev en liveljudmixare av klass bl.a på KB i Malmö.

 


Duckface innan Selfien blev uppfunnen.

Fire Engins -

burning down the house

 

Ibland bokades Svenska Pop Fabrikens studio av band utifrån Klippan.

Klippanpopens goda rykte gjorde att band från stora delar av sydsverige bokade tid i studion. Det faktum att studion var mycket billig hade kanske också hade ett litet finger med i spelet. Ibland kunde vi dra nytta av det och erbjuda banden som spelade in en spelning på Norrehus.

Fire Engins från Stockholm var ett sånt band. Dom lånade dessutom in Klippanpågen Micke Gustavsson på gitarr. Micke Herrström, bandets sångare skulle senare bli en av Sveriges mest välrenommerade producenter och göra skivor med artister som Thåström, Ane Brun, Weeping Willows, Jerry Williams M.Fl.

Han producerade också Southern Kings debutplatta Wacka, Wacka Woom med lysande resultat.

     

 

 

Daffodils -

Byrds goes to Smaland

 

Daffodils kom från Älmhult i Småland precis som ett annat av 90-talets stora Svenska band The Creeps. Dom spelade Byrdsinfluerad countrypop komplett med Rickenbackers och allt. Deras debutplatta Evergreen släppes 91 och den fick bra kritik och den följdes av ytterligare en platta innan bandet splittrades.

Några av medlemmarna dök sedan upp i band som Deeptone och Honks. På Norrehus blev det en melodiskt, klingande afton med mycket 60-tals känsla.

 

Rickenbacker - en ikon i Gitarrvärlden, självklart på Norrehus.

 

 

Hello Klippan, are you ready…?

 

Norrehus var stundtals njutbart även för musiker.

Åtta Bier Te Min Far -

New Year Bash 91

   

 

     
     
   
 

 

   

 

.

 

 

Ibland gick man på Norrehus klädd som en vanlig man. Undrar vilket band jag ska ta hit nästa gång?

     
Några andra band - som spelade på Norrehus
och levererade minnesvärda kvällar var ...

Glamrockarna Nasty Idols från Helsingborg.

Notoriska Pubrockarna Eager Beaver från Stockholm

   
  Striptease, strul och aarrghh Kreta…
  Tidigare nämnde jag att samarbetet med Racki och de efterföljande krögarna fungerade utan problem. De muntliga avtal vi hade slogs fast med ett handslag och hölls. Dom var nöjda med att få mer folk till stället på helgerna, när vi hade spelningar och jag var nöjd med att Klippan hade ett spelställe för rockband som utvecklade sig bättre och bättre. Även om den ekonomiska avkastningen var mager så var det roligt och i viss mån lärorikt att arrangera spelningarna. Sen såldes Norrehus någon gång i början på 90-talet och en ny ägare, Nikos som tog över. Ägarbytet innebar gradvis mer och mer strul.  
  Det började med att han plötsligt började lägga sig i hur jag arrangerade spelningarna. Ett av mina absoluta krav att jag ensam bokade banden för att kunna hålla kvalitén. Jag visste att det konstant kom förfrågningar och demos från band till restaurangen. Racki och de andra krögarna hade alltid hänvisat till mig enligt vårt avtal. Men nye Nikos började lägga sig i. Bland annat så tjatade han till sig att ta dit ett engelskt tjejband, "Valley of the dolls" som ingen hört talas om. Gud vet varför men han kände väl nån som kände dom. Jag föll till föga och godkände motvilligt det. Han betalade deras gage, gjorde dålig marknadsföring, la spelningen på en torsdag. Det kom 30 pers.
  Sen begärde han del av inträdespengarna. Speciellt spelningarna med Kommissarie Roy hade varit framgångsrika och han såg väl en chans att få lite extrapengar. Att inträdet precis finansierade bandgage, hyra och omkostnader tycktes han plötsligt inte fatta. Trots att jag förklarat det för honom. Om jag skulle räknat ut en timlön för det arbete jag lagt ner på spelningarna genom åren så skulle den vara direkt löjligt låg.  
 

Jag sa då till honom att det inte fungerar om han skall ta del av inträdet och att jag inte arrangerar något mer. Sen gick jag. Nån månad senare ringde han, smörade ordentligt för mig, jag var helt plötsligt jättebra och han försäkrade att om jag bara kom tillbaka så skulle jag precis som förut få fria händer. Han till och med ville att jag skulle göra spelningar varje helg. Jag förklarade för honom att det går inte. I en liten by som Klippan och att det aldrig skulle fungera.

 

Rebellellementen

Sista spelningen jag arrangerade på Norrehus. Rebellelementen var ett showband som bjöd på sig själva och väl valda covers. Det var medlemmar från banden Southern Kings och Legendary Lovers. Bilderna här är från ett senare speltillfälle.

 

 

Jag var tveksam till att börja igen. Andra saker hade hänt. Han hade kört restaurangdelen med en blomstrande dagens och A la Carte på kvällen i botten. Ingen kom och åt på Norrehus längre.

Han började sedan, först med toppless i baren. Vilket var korkat, sen började han med striptease vilket var direkt dumt. Det hela ledde till att stämningen på Norrehus förändrades och den blev mycket sämre. Det klientelet som var intresserat av striptease var inte av samma slag som dom som var intresserade av musik och liveband. Stämningen förändrades även när vi hade livespelningar (jag sa direkt att jag inte lägger en spelning samma kväll som han hade striptease). Det som hade varit uppsluppet och glatt var nu inte alltid det.

Vakter med tveksam bakgrund och kompetens anställdes. Folk som inte skötte sig eller var för fulla visades inte alltid dörren utan fick hållas och till och med komma tillbaka. Det blev några spelningar samtidigt med Nikos nya inriktning. Men till slut fick jag nog och sa till Nikos att jag inte var intresserad av att arrangera spelningarna mer. Stripteasen gick tydligen inte så bra och jag tror att Norrehus var helt stängt ett tag, tills Nikos fick en idé om ny inriktning:

 

 

Artikel NST

 

Vad jag vet blev det aldrig någon Grekisk folkdans på det nya "Kreta".

Det kändes däremot skönt att namnet var bytt. För vad det än var, så var det inte Norrehus längre. Det blev snarare så att det blev en pizzeria med diskotek. En ganska sunkig sådan. Några lokala rock- eller bluesband sågs mig veterligt inte till på Kreta. Dom utlovade spelningarna med band från den Svenska topplistan såg man heller inte röken av.

Däremot kände Klippanborna röken från Folkets hus som brann i augusti 93 och därefter fanns heller inte Kreta.

 
 

Norrehus-spelningarnas fortsättning…

   

När Norrehus lades ner blev Klippan utan spelställe. Men när Folkes Hus återuppbyggdes efter barnden några år senare, frågade den nyanställda föreståndarinnan, Kerstin Persson, mig om jag ville arrangera spelningar där. Det blev historien om Klubb Alfons, den skall jag berätta här senare.

När sedan Folkets Hus lade ner blev Klippan igen utan spelställe. Efter något år trädde nya ägare till på Gästis. Då började jag arrangera spelningar där under det återupplivade namnet Club Basement, den historien kanske jag berättar senare.

 

 

  Nått kul på gång på Norrehusspelningarna Vol 2?
Kolla in hemsidan här: www.norrehus.se